Hej bloggisen, jag har varit lite deppis senaste tiden. Ibland känns allt så hopplöst. Folk anser ofta att vara intresserad av mode och utseende är till för de ointellektuella. Nu satt jag och kollade igenom lite på kläder för jag tycker det oftast är intressant, jag är nyfiken. Men allt känns så meningslöst, vad får jag fram av det? Varför slösar jag bort min tid på det istället för att göra nåt vettigt? Det kanske är vettigt ändå, jag kanske har nytta av den inspiration och nyfikenhet jag har. Men just nu är allt så meningslöst och jag blir så trött på mig själv.
Jag är inte bara intresserad av mode, jag har stora drömmar om att gå ut med högsta betyg och gå på nån Ivy skola. Sedan ska jag bli framgångsrik och kunna leva det liv jag vill och ge min omgivning det samma. Men ibland känns det som just det, drömmar. Här sitter lilla jag och allt känns så hopplöst och långt borta.
Jag är dessutom intresserad av architektur och tycker det är jätteintressant att kolla på tex lyxhotell eller bostäder till salu. Men ibland tröttnar man för jag förstår att i slutändan kanske jag inte får ut nåt av det. Sidor efter sidor av lyxhus på Christie's som alla egentligen ser likadana ut.
Allt känns som så långt härifrån, omöjligt. Jag har viljan och måste nu hitta vägen, hur långt bort den än verkar vara.
Ganska irrelevant inlägg men klart att tvekan ingår, klart att det alltid komme finnas en kamp mot det intellektuella. Det är alltid en så tydlig gräns. Men jag tror på det intellektuella och jag tror på att genom att undersöka fakta och konsekvenser kunna hitta slutsatser.
Kommentera