Det här är jättekänsligt men helt ärligt tycker jag det är så idiotiskt att säga "känsliga varnas." Varför ska man bli varnad av verkligheten. Ännu en gång är detta helt irrelevant, men jag måste bara ta upp det. Vad jag tänker ta upp är djurens rätt i samhället.
 
Jag har alltid varit en nära djurvän och jag vet inte i fall bara vissa föds med det slags sinnet. Att känna medkänsla. Jag tycker inte att det under några omständigheter ska vara så att människor ska få behandla andra varelser värre än vad de behandlar sin egna ras. "Survival of the fittest". Denna teori fungerade så länge man pratar om naturen. När man går tillväga naturens väg. Att vi slaktar djur bara för att äta stora mängder för mycket kött är samma sak som att säga att det var okej att britterna tog över afrikaner och indier. Britterna var ju starkare, afrikanerna behövde ju hjälp? Eller? Eftersom afrikanerna inte redan hade lika stor makt i världen, förtjänade de ju inte att ha samma rättigheter. De var ju svaga och förtjänade då bara att vara slavar. Slavar och allt vad det innebär - betala skatter och arbeta för britterna utan att få något tillbaka. Det var inte så kanske att de ville behålla sin tradition och att alla lever på det sättet som faller sig i ens natur? Juste. Precis vad man kanske inser nu senare. Vad hade afrikanerna gjort för att bli behandlade på det sätt de blev? Vad har djuren gjort oss för att bli behandlade på det sätt de BLIR behandlade? Hur kan man slita sönder tusentals djur, som varje dag älskar oss, som i århundrade har använt hela sin själ och hjärta för att hjälpa oss? Som ger lycka till små barn, vuxna, har skapat en hel sport som idag är global? Ja, jag pratar mest om hästar och bara för att debatten inte är lika stor längre betyder det inte att industrin inte längre finns kvar. Men jag pratar också om kalv, lamm, kaviar och grisar. I tidigare år har det varit en jämn kamp mellan de olika djuren. Vi är en enda stormakt, härskare. På samma sätt som Napoleon tog över stora delar av Europa utan att tänka på folket, på samma sätt britterna skapade en arbetsmarknad av afrikaner. På samma sätt de bundit dem, plågat dem och på samma sätt Hitler utplånat den större delen av judendomen. Hitler kanske är bäst jämförelse. Vi behöver protein, men vi behöver inte mass slakteri. Världen är så komplicerad, men så länge den ser ut såhär kan vi konstatera hur själviska och kallhjärtade vi är. 
 
 
Ser ni deras ansikten? Ansikten av lycka och hån? Ser ni skräcken i grisens ögon? Vad har grisen gjort dem? De blir behandlade som skit i diktatiska länder, samtidigt står de där och behandlar ett oskyldigt djur 100 gånger värre. Var är rättigheterna? Människornas för all del, men vem gav dem tillåtelse att behandla djuren sådär? Vet inte exakt vilket land det här är men de flesta länder i Asien styrs eller har varit styrda av en diktator de senaste åren.
 Det som hänt innan delikatessen serverats på er tallrik. Hästar har älskat oss, de har stöttat oss genom krig och lycka. Kan ni sätta er in i deras situation? Är det konstigt att jag frågar det bara för att de är djur? Är det konstigt att man frågar hur en slav kände sig bara för att de var negrar?
 
 
 
 
 
 
Alltså jag vill bara skrika. Som jag skrev, människans rättigheter för all del men glöm inte bort djuren. Bryr jag mig för mycket eller är världen helt enkelt alldeles för grym? Är det så stora problem så folk helt enkelt inte kan bry sig längre? Eller är det för att det inte längre är familjemedlemmar som drabbas? Förlåt för detta utbrott haha, det handlar om allt möjligt som att plåga djur men även tillverkningen av den mat vi får dagligen. Jag menar även slaveri, jag menar allt möjligt men vad jag menar är att det inte finns någon gräns mellan misshandel av djur och människor. Det är ni själva som skapar den. Tänk inte med all fakta som vi har idag, hur vi inte hade haft demokrati etc. Tänk på hur bra och fantastiskt det var när handlingarna hände. Hitler, napoleon, britterna. De var alla starka och framgångsrika män. Det är först när någon höjer sin röst, när folk i omgivningen också tar skada och höjer sin röst. När folk skapar förståelse. Djuren har ingen röst. De pratar inte på vårt språk och förstår sig inte på oss. Men det gjorde ju inte afrikanerna heller.
 
 
 
 
 
 
Läste precis en jätteintressant artikel och trots att det är helt irrelevant tänker jag dela med mig av den ändå! Jag tror att nästan alla som går i skolan kan relatera sig till denna stress som uppstår pga nya betygssystemet. Det finns för- och nackdelar med allt men en stor nackdel är hur betygen sätts. Som ni vet kan man få A på alla kriterier, och sen få E på en kriterie så hamnar man bara på D. Om man får F på något blir det alltid F som betyg. Just det här att ett moment sänker ner hela betygen ger än en väldig stress och press på att allt alltid måste presteras perfekt. Jag går på högstadiet men känner verkligen av den här stressen också. Det handlar om att komma in på rätt gymnasium med rätt betyg. Om jag råkar prestera på C nivå nångång kanske jag bara får ett B och då är det kört. Jag tycker allt annat med de nya betygen är bra, men just det här att ett E sänker hela betyget och gör att närmaste framtiden blir katastrof är verkligen inte bra och jag tycker inte alls det känns genomtänkt. 
 
Allt detta bidrar till att ens självförtroende sänks otroligt lätt och nånstans undrar jag i fall allt detta är värt det? Vissa dagar har man dåliga dagar, så är det bara. Man kan inte alltid prestera på A nivå, trots att man i vanliga fall ligger på den nivån. Jag själv har varit jättestressad över några prov för jag har haft en del problem på andra håll som gjort det svårt för mig att fokusera och plugga, så jag var jättestressad och trodde att det skulle gå åt helvete. En annan gång hade jag redan fått ett E på en kriterie så när vi senare skulle ha prov ansträngde jag mig inte för att prestera mer än C nivå, för jag visste att jag bara kunde få ett D. Då fick jag efteråt reda på att samma kriterier bedömdes på provet. Blir så otroligt upprörd över hur oklart allting är i systemet och lärandet, trots att ingen har riktig koll får vi all stress på oss. Det är så otroligt mycket press vilket inte alltid är dåligt för man behöver drivkrafter men detta "katastroftänk" är inte bra för oss! Exempel finns med USAs välfärd där det är väldigt hårt att ta sig framåt och överleva men detta gör att de blir väldigt motiverade. Det är såklart lite brister där också men om man har det tänket, att det kan alltid bli bättre och bara jag kämpar så kommer jag lyckas! Istället för "nu måste jag verkligen prestera 100% och i fall jag missar minsta lilla detalj är allt körd för mig." Som sagt läs artikeln HÄR 
 
Kan ni själva relatera till det här och vad tycker ni?